Depression och KBT

Depression och KBT

Vad är skillnaden mellan depression och sorg?

Många undrar vad som skiljer en depression från allvarliga känslor av förtvivlan vid exempelvis en förlust av någon eller något som man älskar. Var går gränsen för vad som kan anses vara normala och begripliga känsloreaktioner och en klinisk depression? Det man skulle kunna säga är att det finns symptom som är gemensamma för båda dessa tillstånd. Exempelvis är upplevelser av värdelöshet och hopplöshet, svårigheter att sova och minskad aptit vanligt hos både deprimerade personer och personer som går igenom en kris av något slag. Men det går också att hitta generella skillnader i hur man tänker och känner. En person som är deprimerad känner ofta en mer utdragen och ihållande nedstämdhet och har svårt att föreställa sig känslor av glädje och lycka. En person som går igenom en sorgeprocess beskriver däremot känslor av tomhet och förlust som förknippas med specifika tankar och minnesbilder. De mest intensiva och plågsamma känslorna brukar också avta i intensitet efter några veckor och kan komma och gå i vågor.

Varför blir man deprimerad?

En depression uppstår sällan till följd av en enda orsak, utan består av en mängd komplexa upplevelser. Samhälleliga faktorer – som ensamhet, isolering och ökad psykosocial utsatthet – anses vara en av orsakerna till att allt fler människor bli deprimerade. Sårbarhet i form av svåra barndomsupplevelser i kombination med förändringar i ens personliga liv kan öka sannolikheten för att utveckla depression. Med andra ord kan en livsomställning till exempel i form av skilsmässa eller att bli av med jobbet och dess naturliga reaktioner av sorg och smärtsamma känslor, medföra mer permanent nedstämdhet och depression. Forskning visar dock att man inte behöver identifiera den exakta bakomliggande orsaken till depressionen för att kunna häva den. Depression är ett problem som handlar om förhållandet mellan individen och individens liv och inte om problem som enbart existerar inom individen.

Depression och KBT

Utifrån Kognitiv Beteendeterapi arbetar man först och främst med att identifiera och förändra personens reaktioner på depressionen. Det vill säga, att 1) försöka förstå sambanden mellan situationer, tankar, känslor, känslostyrda beteenden och dess konsekvenser. En deprimerad person tenderar att isolera sig och att undvika sådant som tidigare kändes meningsfullt och roligt. De tenderar också att tolka och reagera på händelser på ett pessimistiskt och självkritiskt sätt. 2) Identifiera livsområden där tolkningarna och reaktionerna/beteenden inte hjälper eller förvärrar tillståndet, 3) träna på att närma sig dessa livsområden och svåra situationer samt träna på att förändra sina reaktioner, 4) förebygga nya episoder av depression genom att ta itu med de större livsfrågorna.

Dessa steg handlar i grund och botten om att inte låta sig styras helt av sina känslor, sin sinnesstämning. I stället får individen stöd och hjälp i att kunna agera tvärtemot känslan, när det är mer hjälpsamt och konstruktivt på längre sikt. När känslor av orkeslöshet, värdelöshet och hopplöshet manar en djupt deprimerad person att stanna kvar i sängen och sluta svara i telefon, kan ett steg i behandlingen vara att gå upp ur sängen, trots att sinnesstämningen vill annorlunda.  När känslor av likgiltighet får en deprimerad person att avstå från att göra sådant som hen tidigare tyckte om att göra, fokuserar behandlingen på en successiv återgång till dessa aktiviteter, trots bristen på glädje och entusiasm. Behandlaren hjälper också till med att öka distansen till negativa och mörka tankar, vilka påverkar en deprimerad persons tolkningar av sig själv, sin omgivning och framtiden. Ofta kan denna så kallade kognitiva omstrukturering ske som ett resultat av en ökad aktivitetsnivå och genom att personen genererar nya erfarenheter och testar sina pessimistiskt färgade hypoteser.

Funkar KBT på depression?

Den variant av KBT som vanligtvis används i depressionsbehandling kallas för Beteendeaktivering, eller Självaktivering, och bygger bland annat på de moment som har beskrivits ovan. I en utvärdering av metoden, där man jämförde beteendeaktivering med kognitiv terapi, läkemedelsbehandling och placebo, fann man att beteendeaktivering jämte behandling med antidepressiva var mest effektiva vid djupare depression. Vid lindrig depression var emellertid alla metoder likvärdiga (Dimidjian, Hollon et al, 2006).

Om du vill läsa mer om depression och denna behandlingsmetod hänvisar jag till ursprungsförfattarnas arbete ”Depression in context. Strategies for guided action” av Martell, Addis & Jacobson, 2001.

Källor:

Dimidjan, Hollon et al (2006) Randomized trial of behavioral activation, cognitive therapy and antidepressant medication in the acute treatment of adults with major depression.Journal of Consulting and Clinical Psychology 74 (4): 658-670

Lämna ett svar

Stäng meny